MIRAKEL

January 7, 2018

 

Det hade precis börjat ljusna och solen målade vattnet i guld. Trötta rodde Simon och de andra in mot stranden, plockade i vanlig ordning upp näten och sköljde dem från alger och sjögräs. Ingen fisk på hela natten.
På stranden var stanken från gårdagens fiskar påtaglig. Inte för att Simon reflekterade över det längre, men folket som samlats på stranden rynkade sina näsor över doften.
Plötsligt ser Simon i ögonvrån hur någon vadar ut mot hans båt. En man, inte mycket äldre än honom själv lyfter på sin klädnad och kliver i den lilla fiskebåten.
Simon skyndar sig dit och mannen som nu satt sig tillrätta i båten frågar om de inte kan ro ut ett stycke. Det hade varit på sin plats med en presentation tänker Simon irriterat. Men han gör ändå som den okände mannen säger. När de rott ut en bit börjar mannen tala, och folket på stranden, som tidigare rynkat näsan av stanken från den gamla fisken, står nu knäpptysta med öron stora som elefanters. Simon själv sitter med öppen mun.

Efter ett tag slutar den okände mannen tala. Han vänder sig istället till Simon. Ro ut längre på sjön säger han. Simon skrattar till, vem är han att ge råd till mig som inte gör annat än å fiska? Det är ingen idé, vi har hållit på hela natten, och nu har solen gått upp, det finns ingen fisk att fånga. Den okände mannen insisterar och Simon lyder tillslut. Näten landar på vattenytan och sjunker långsamt nedåt.
Efter en stund börjar båten luta. Det knakar i linorna och fiskarna sliter och drar för att få upp näten. Det är så mycket fisk att det med råge skulle räcka till Feskekôrkas alla diskar en lördagsförmiddag.
Simon står förstummad och de andra i båten tittar förbryllat på varandra.
Den okände mannen fäster åter blicken på Simon och säger med den vackraste av röster:
Simon, var inte rädd. Från och med nu ska du fånga människor.

Jesus hade kommit, inte som en hjälte och konung utan som en människa längst ner på samhällsstegen; hans första lärjungar var fiskare och hantverkare; han rörde sig i enkelt folks vardagsmiljö, talade med publikaner och prostituerade, med fattiga och sjuka och de som inte var något värt i samhällets ögon; och allt han gjorde och sade ägde icke desto mindre den högsta och djupaste värdighet, mer vikt än allt annat som någonsin skett.

När båten närmar sig stranden, stiger fiskarna i land, lämnar allt och följer den okände mannen. Okänd och samtidigt känd.
En man som gör sig känd genom att kalla oss vid namn, som säger var inte rädd, som kallar oss att följa honom och som gör mirakler.
Frågan är bara vad som var det största miraklet den där morgonen på stranden. Fulla nät eller modet att våga lämna allt och följa den som kallar på oss?

Text: Ellen Hemström
Design: Diana Nylén 

Lyssna på ”Mirakel” av Hope for this nation (Spotify, iTunes) 

Share on Facebook
Share on Twitter
Please reload

Featured Posts

VÅRT LAND SKA BLI HELIG MARK

January 17, 2018

1/1
Please reload

Recent Posts

July 2, 2019

April 8, 2019

February 11, 2019

November 27, 2018

November 14, 2018

July 19, 2018

July 18, 2018

July 2, 2018

June 4, 2018

Please reload

Archive
Please reload

  • Facebook Basic Square
  • Twitter Basic Square
  • Google+ Basic Square
Follow Us

HOPE FOR THIS NATION, Sweden          |          info@hopeforthisnation.com          |          +46 735 883 986